Ett ämne som cirkulerar runt på många bloggar idag är döden. Det får mig att fundera och tänka tillbaka på allt som hänt. När jag var yngre var jag så rädd för döden att jag inte kunde sova på kvällarna, jag kunde går ner gråtandes till föräldrarna för att jag var så rädd för att somna oh inte vakna igen. Det värsta är ju att inte veta... tar det bara slut?

Den rädslan försvann när jag mådde som sämst. Då fanns ingen rädsla, det var väl inget att vara rädd för? Vad kunde bli sämre? Nu när jag mår bra igen tänker jag inte alls så utan är nog lite rädd igen. Jag är mest rädd för att förlora de jag älskar alldeles för tidigt, rädd för att bli ensam.

Med dessa tankar i huvudet saknar jag automatiskt min familj lite extra idag, men förhoppningsvis kan jag åka norrut en sväng i oktober :)

Ha det bra :)