31 sidor och 13000 ord senare är uppsatsen äntligen inlämnad. Det betyder inte att den är klar, för det är den med största sannolikhet inte. Men nu får vi vila från den fram till torsdag och hur det än blir sen så är grunden lagd nu. Känns så jäkla skönt för det har varit riktigt tungt och kroppen har reagerat rätt ordentligt på olika sätt.

Igår firade vi med bio, andra delen av hunger games, helt klart att rekommendera om man sett första, grymt bra men samtidigt går det inte att jämföra dem två då dem var rätt olika. Idag har jag varit på massage och det var välbehövligt men är inte helt bra ännu men som sagt det behövdes. Sen har jag tagit det riktigt lugnt, lagat god middag, kollat idol och bara myst.

Imorgon hoppas jag på lite bättre väder så man kan gå på julmarknad, annars får det vara för jag orkar inte gå om vädret inte passar. Så borde jag städa lite men sen får jag se vad som händer. Ha det bra!

Nu är det inte många dagar kvar innan första inlämningen och det börjar närma sig julledighet. Det är en tung tid nu på grund av många olika saker men jag får försöka fokusera på allt det postiva, men då hjärnan går på högvarv är det svårt.

Det är mycket som händer nu, både här och på hemmaplan. Det spelar inte längre någon roll om det är postiva saker eller inte, nu känns allt bara tungt och jobbigt. När det känns så blir jag därefter, det är nog en försvarsmekanism jag kopplar in. När jag börjar känna för mycket drar jag mig undan och får taggarna utåt, vilket blir så fel ibland och förstör mer än vad det hjälper. Det är något jag måste jobba med men när man är mitt inne i det är det kanske inte läge..

Ibland måste man kliva åt sidan och titta på vad som egentligen händer. Såna gånger hjälper mina vänner mig otroligt mycket, de hjälper mig att kliva åt sidan och reflektera över vad som egentligen pågår. Sårar nog tyvärr alltför många så som det är nu, personer som inte är värda den skit jag slänger ur mig.

6 dagar kvar tills vi kan släppa vår uppsats för några dagar. Det är i stort sett säkert att vi kommer få tilbaka den och behöva jobba lite till men några dagar då man faktiskt inte kan göra något och det ligger i någon annans händer, det behövs just nu. Nu är tröttheten helt klart på topp, har inte varit så här mentalt trött på många år så julledigheten är efterlängtad.

I helg blir en helg på universitetet, förhoppningsvis finns både tid och ork för något annat också för att senta sig igenom de sista dagarna. Träningen har blivit lidande dessa veckor men de tär väl så det blir ibland, får ta igen det sen när orken kommer tillbaka.

Förra helgen var jag i boden hos kompisen och hennes pojkvän. Riktigt härligt att få komma bort och bara umgås. Vart en del prat, shopping och skratt såklart. Men det är inte så ofta man ses så man tar igen allt när man gör det.

Min kropp börjar strejka. Är ständigt trött, ofta ont i huvudet och magen ska vi inte ens prata om. Men jag vet nog vad det beror på så förhoppnignsvis är det bättre om någon veckan när värsta stressen lagt sig. Nu börjar ju uppsatsen närma sig sitt slut och då är det inget annat än en inre stress. Hela ens liv kretsar runt den där uppstatsen känns det som just nu så det ska bli skönt när det äntligen är över.

Allt rullar på som vanligt men i allmänhet känns det rätt tungt just nu. Det är mycket som händer förutom uppsatsen och sen är årstiden hemsk är snön inte behagar att komma. Men jag är glad att jag har vänner jag kan bolla mina tusen tankar med för allt blir så mycket lättare bara man får ut det ma går och tänker på.

I helg åker jag halvvägs norrut och möter upp kompisen. Där blir det att umgås hela helgen och lite julshopping om vi känner för det så det ska bli sknt med miljöombyte och få snacka lite skit :)

Ibland är det orden som inte sägs det värsta. Man är rädd för vad man ska få höra men jag tror jag börjar bli mer rädd för vad jag inte får höra. Det var en väldigt liten sak som startade dessa tankar om vad som menas när man inte säger något, det kan betyda många olika saker. Och det innebär ju att jag börjar tänka på alla möjliga tänkbara orsaker men mest troligt är orsaken den mest naturliga men när tankarna börjar gro så går det inte att stoppa.

Igår blev jag ett år äldre och jag börjar inse att det som inte finns på facebook, det finns verkligen inte. Jag har haft dold födelsedag många år och det har fungerat hyfsat bra tidigare år när bara de som visste att jag fyllde år har skrivit, nu ser ju folk vad andra skriver till mig på ett helt annat sätt än tidigare så det var inte speciellt anonymt iaf.
Det är väl kul att folk skriver men varför jag har anonymt är bara för att jag tycker inte folk som jag annars har nån kontakt med behöver skriva bara för att ajg fyller år, det som tänkt gratta gör det ändå vare sig det står på facebook eller inte..

Veckan har annars rullat på med skola, träning och lite jobb. Igår fick jag lite fikabesök och sen var jag sliten efter jobbet resten av kvällen. Idag blev det träning och massa plugg och veckan som kommer känns fullspäckad. Det är skola, blodgivning, RB-möte, bad med scouterna, mamma kommer osv. Men det blir nog helt klart en bra vecka då det händer så mycket :)

Igår kväll rann tårarna hela kvällen och ögonen var både röda och svullna. Det första jag tänkte var, jaha ännu en till. Såna kvällar är det skönt att få bo själv, kunna släppa ut alla känslor vilket inte är så lätt om någon finns bredvid. Då ska allt förklaras och helst ska allt vara bra, för det kommer ju bli bra...eller?

Jag har tappat all motivation. Ingenting känns kul och för all aktivitet krävs en ordentlig kraftansträngning. Jag håller på med pyssel och även det var en lång startsträcka och när jag kommer igång håller jag på en kort stund innan jag ger upp, så brukar det inte vara. Men jag tror att årstiden är den största boven och att det är i kombination med vart vi är i uppsatsprocessen. Man ska gå igenom vissa faser och brist på motivation är en fas...

Som några märkte hade jag en grymt dålig helg vilket jag tog ut på allt och alla. Men nu är det betydligt bättre och är helt säker på att det kommer bli ännu bättre när jag är igång med träningen igen. Men det blev till slut måndag och det är skönt att det är vardag igen så man har något att göra.

Idag är jag inne på sjunde vilodagen från träningen men äntligen så bärjar det kännas bättre. I lördags slog förkylningen till ordentligt och igår låg jag utslagen i stort sett hela dagen men på kvällen piggnade jag till så det blev plugg och for iväg och såg film. Idag har det inte vart helt bra men betydligt bättre. Hade nog kunnat köra ett lättare pass men väntar hellre en dag för länge denna gång. Imorgon blir det ju fullt upp som vanligt på tisdagar men skola och scouterna men på onsdag är planen att köra gym igen :) Jag trodde det här skulle förstöra all min motivation då jag tappar den så lätt men nu, efter en vecka när krafterna kommer tillbaka början även längtan till Iksu komma tillbaka så det ska nog gå bra att komma in i rutinerna igen.

Idag hade jag en väldigt seg start på dagen men kom till slut igång med plugg och har faktiskt fått en hel del gjort, men kanske inte så mycket som jag önskade. Men all litteratursökning + läsning tar sån tid så även om man gör mycket så syns det ingenstans för att man inte skriver ner allt man läser. Sen blev det att låna ännu mer böcker och även ett återbesök på Elgiganten med telefonen som inte riktigt vill vara med. Nu är tvättmaskinerna igång och jag inväntar Ensam mamma söker :) Ha en bra kväll!

I aloholen ligger sanningen, är det inte så man säger? Det spelar ingen roll om man egentligen vet sanningen men varje gång man får höra det blir det som ett slag, en nedgång. Man kan vara hur säker som helst och beredd men när det väl sägs är det som om man aldrig vetat. Man hoppas väl så mycket att den sagda sanningen gör ont, men hellre sårad av sanningen än leva i en lögn. Det är bara synd att det är alkoholen som pratar och att man inte får höra det jobbiga när man kan stå för vad som sägs.

Idag blir det en stadstur med en kompis. Jag behöver verkligen komma ut för att inte sitta inne och tänka men kvällen kommer nog bli lång och jobbig. Det här är inte så allvarligt som det låter men ibland har även små saker stor betydelse