Nu är det inte många dagar kvar innan första inlämningen och det börjar närma sig julledighet. Det är en tung tid nu på grund av många olika saker men jag får försöka fokusera på allt det postiva, men då hjärnan går på högvarv är det svårt.

Det är mycket som händer nu, både här och på hemmaplan. Det spelar inte längre någon roll om det är postiva saker eller inte, nu känns allt bara tungt och jobbigt. När det känns så blir jag därefter, det är nog en försvarsmekanism jag kopplar in. När jag börjar känna för mycket drar jag mig undan och får taggarna utåt, vilket blir så fel ibland och förstör mer än vad det hjälper. Det är något jag måste jobba med men när man är mitt inne i det är det kanske inte läge..

Ibland måste man kliva åt sidan och titta på vad som egentligen händer. Såna gånger hjälper mina vänner mig otroligt mycket, de hjälper mig att kliva åt sidan och reflektera över vad som egentligen pågår. Sårar nog tyvärr alltför många så som det är nu, personer som inte är värda den skit jag slänger ur mig.